Jo, jag hade ju kommit igång.   Men så halkade jag i en stentrapp och slog mig halvt fördärvad. En blå arm och ett blått ben +diverse... Men jag är glad att det inte är värre. Och snart, snart så kommer jag igen! Se upp!   

Kör GI så länge   Nu ska depp-fettet bort!!

http://youtu.be/mBQE07_t_54

My heart...so blue

I've got her picture
It's there on the wall
I can't remember why I keep it at all
The doors are cold and all the windows seem gray
I write the book
There's so much more I should say

Wave goodbye
See my heart...so blue
Wave goodbye
Lost for you

And now it's over
I write it all down
No one to notice
One less face in the crowd
Our eyes are open
When it suits us to see
Dear God in heaven
Show no mercy to me

Wave (wave) goodbye
See my heart...so blue
Wave (wave) goodbye
Lost for you

I shed no tears
And there's no reason for shame
A small consolation
Hides a stone with her name
Just a victim
Still the light shines on bright
I've got her picture
Think I'll hold it tonight

Wave (wave) goodbye
See my heart...so blue
Wave (wave) goodbye
Lost for you (Lost for you)

Wave (wave) goodbye
See my heart...so blue
Wave (wave) goodbye
Lost for you

Wave (wave) goodbye
See my heart...so blue
Wave (wave) goodbye
Lost for you

Wave (wave) goodbye
See my heart...so blue
Wave (wave) goodbye
Lost for you

Wave (wave) goodbye
See my heart...so blue
Wave (wave) goodbye
Lost for you

Wave (wave) goodbye
See my heart...so blue
Wave (wave) goodbye
Lost for you

Wave (wave) goodbye
See my heart...so blue

Tänkte dra "sista delen". Men mitt lilla Knytt har fått falsk Krupp. Det blev väldigt dramatiskt med samtal till 112, 3 sjukskötare som kollade Knyttet, och sen ambulansresa och inläggning. Vi sov inget den natten. Är Så Vansinnigt Trött.

Nu: Vågar inte gå ut på krogen. Skitnervös i de fall det händer. Ber kompisar gå med både dit och hem. Ska jag dricka nåt ber jag dem öppna flaskan (naturligtvis) framför mig och går med en tumme i flaskhalsen typ. Men behöver dricka för att få mod. Dricker för mycket. Drack sällan mycket innan, men nu gör jag det. Rädd för allt, rädd för taxibilar, män, att gå hem på kvällen, okända männsikor, m m.

När jag insåg att det faktiskt hänt något, att jag INTE hade druckit för mycket, att vi hade skiljts åt utanför puben vid 23-snåret och jag faktiskt inte varit hemma förrän vid 05-tiden, att jag hade blivit av med 1600 kr som dragits från mitt kort, och att jag inte har en aning om vad jag varit med om -då tog jag kontakt med vårdcentralen (som sa att det tyvärr inte var ovanligt, men för sent att hitta spår av drogerna -de försvinner på Ett Dygn. De sa att jag skulle ringa-), Polisen som sa att det inte rådde någon tvekan om vad som hänt och att jag måste komma och lämna en redogörelse, men först gå till-) Sjukhuset för att ta prover och dokumentera blåmärken m m). Det var SÅ jobbigt.

Poliskvinnan i telefonen var bra, och på sjukhuset var dom snälla (inte den första jag fick prata med, men läkaren var det)   men polismannen jag skulle lämna redogörelsen till var inte bra. Det kändes som om "Jag tror inte på dig, men jag tänker hålla masken någorlunda för Numer måste vi ju låtsas tro på tejerna som inbillar sig att dom blivit utsatta för nåt fastän dom har druckit för mycket".

Jag gick hem på skakande ben och skulle ta hand om Knyttet (hade ringt pappan, som hade fått ställa upp och hämta). Har fått skjuta undan allt och ta hand om Knyttet. Orkar knappt jobba, städar inte, fyller inte i blanketter, orkar inte ta kontakt med kompisar. Har sen, på kvällarna överätit, PROPPAT i mig kakor och godis för att döva, stänga ute, och när det inte hjälpt tillräckligt har jag druckit. Inte så mycket när jag har Knyttet, men jag är rädd. För jag kan inte låta bli varkendera.

Det var taxi som hade dragit alla pengar. Och jag fick till slut, via polisen veta taxichaufförens redogörelse. Och det får mig att tänka   

Vad ska jag hitta för mening? Vad gör jag för nytta?

Jag är värdelös och onödig. Knyttet har en äcklig skitmamma.    

Får fortsätta sen. Måste ta mig en dos "dålig sitcom +öl" för att orka med morgondagen. What a life..

Ok.

Jag tänker berätta varför det tagit sån tid sen jag bloggade.

Jag har blivit våldförd på. Ja -vad ska man kalla det när man inte ens vet? Blev drogad på ett uteställe för ett par månader sen. Det behöver inte vara mer än så, men det räcker -det är fruktansvärt obehagligt! Jag vet inte mer än så.

Vad jag varit med om framträdde litegrann, och långsamt. Osäkert. Otydligt. Små, korta minnesfragment trängde sig igenom bortträngningens mur. Det tog flera dagar innan jag kunde släppa fram något alls. Och ett par månader innan jag kunde berätta nåt för vänner. Och släppa fram de få minnesfragmenten helt. Har spelat en roll länge nu  

Innan: Jag har alltid varit noga med att ha koll på vad, och hur mycker jag dricker. Ställer jag ifrån mig nåt för att dansa så dricker jag inte ur samma glas/flaska igen.

Men på det här stället fixade dom det redan i baren.

Jag var på ett JOBB-event, vi var och spelade biljard, och tog EN öl. Sen skulle vi ta en drink efteråt, några stycken. Gick till ett ställe jag inte ville gå på -men de andra ville, för de hade billig dricka som en av de yngre tjejerna sa. Det blev JAG som drabbades! 37 år och småbarnsmorsa. Mannen på brottsofferjouren sa att dom vill åt de snygga tjejerna, och bara för att "nuppa" -när jag sa att jag trodde de valde min dricka för att sno min väska -jag var ju äldsta tjejen i gruppen! Det måste varit någon av de två yngre dom ville åt i så fall!!

Jag minns bara ett fragment av att någon vid något tillfälle frågar hur det är. Och att jag ligger på marken (kall), och inte kan svara, och inte kan röra mig, och att grabbar garvar och tjoar i bakgrunden och att jag lyckas registrera "Usch, nu tror dom att jag är helt redlös. Va fan kommer hända??!!" Sen minns jag inget mer. Minns precis Inget från att jag tog min drink tills att jag vaknade kvällen efter. Hade bevisligen kommit hem. Duschat. Gått och lagt mig. Vaknade ensam. Med olåst dörr. Nerkräkta kläder låg innanför ytterdörren. Nerkräkta kläder låg innanför badrumsdörren. En ny handduk var nertagen och slängd på golvet fast den jag alltid använder hängde på sin krok. Kjolen som låg på golvet var sönder. Jag vet inte vad som hänt. Nä, nu mår jag för dåligt!!

...fortsätter imorgon...

Har dag fyndat ordentligt på bokrean! Böcker, filmer, en CD och SATC-boxen!

Äntligen! Har velat ha den i flera år   Mm, jag har nog en släng av shoppa-sig-gladare -syndromet..   Men så länge det inte går överstyr så!

   Natt natt...

Jag vet att jag borde kommit längre. Jag vet att jag borde insupit tillräckligt med visdom från de som varit vänliga nog att lämna sina tassavtryck som kommentarer. Och det har jag. Nånstans. Men just nu är det dom sårade, ledsna känslorna som ligger överst, som vill ut. Och då finns bloggen där som en pyspunka. Jag vill ju inte att det ska sippra ut över Knyttet på dagarna. Som idag.  

Man märker att man varit på en någorlunda Ok deppnivå när man plötsligt sjunkit 3 snäpp längre ner. Orkar knappt titta upp ur hålet. Hade som tur var nåt att hänga upp dagen på idag annars hade det bara blivit Dvd och håglöst stirrande mamma för Knyttet. Hemska tanke.  

Vi bakade kaka som Totte, och vi tog bussen till en kompis. Hon hade en stund över på em för hennes man var borta. ...Mm, det är det som blir över för ensamstående. Förr blev vi inbjudna till trevliga middagskvällar, X:et, Knyttet och jag. Eller lek-eftermiddagar som gick över i melodifestivalskvällar. Eller pic-nicar, trevliga eftermiddagar i vänners trädgårdar. Nu får man den tid som blir över. Läser på Fb om de parmiddagar och spelkvällar dom har med andra par.  

Om det bara var Ett exempel, men det är mer regel än undantag. JAG ÄR INTE FARLIG! Jag kommer INTE att stöta på era män om ni bjuder in mig /och Knyttet/ på middag/fest!! Jag är så försiktig vad det gäller sånt så jag knappt vågar prata med en kille på fest, eller krogen om han har en ring på fingret eller setts i kvinnligt sällskap någon gång under kvällen, sån har jag alltid varit, och det borde mina vänner veta! Även om dom bara känt mig ett par år.

Ibland får jag sån ångest så jag inte kan andas. Tänk om jag inte träffar någon mer vettig kille? Om jag inte får några fler barn? Jag trodde faktiskt att jag hittat den som kunde uppfyllt båda. Jag var lycklig 2 korta veckor. Försökte ta det lugnt och se vad som hände, men en ynka sms-fråga stjälpte tydligen hela alltet. Då kan det inte varit rätt man för mig! Ska man inte kunna fråga en fråga?! Men jag börjar undra om den mannen finns över huvud taget som klickar med mig!!?? Jag misstänker STARKT att jag åtminstone befinner mig i fel stad! Trivs inte här heller. Mina närmaste vänner finns inte här. Min släkt bor inte här. Men mitt Knytt är född här och dess far är född och uppvuxen här. Så vad gör man? Flyttar jag så blir det långa, jobbiga resor för mitt lilla Knytt.  

 HERREGUD, vad glad jag är att jag har mitt lilla Knytt!! Jag som redan är 35+, vad skulle jag göra annars? Eftersom barn har varit det viktigaste för mig alltid. Jag är så lyckligt lottad! Jag har aldrig hoppats på popularitet, många killar, karriär eller mycket pengar. Jag har alltid drömt om att få barn, och gärna flera. Men hur det ska gå till att skaffa syskon till Knyttet det vet jag inte. Hur ska jag träffa nån? Folk är så distanserade här. Man kan inte prata med någon som man inte känner sen länge. Vad ÄR det? Den Brittiska Aristokratin?!? Det är ju absurt!!

Och snälla, säg inte att "Det kommer när du inte letar efter det", det är det dummaste man kan säga till en ensam, ledsen, ålderskrisande singel. Klart jag letar! Indirekt. "Håller ögonen öppna". Försöker vara "öppenn och intressant", "Har kul med mina vänner på krogen".
Men ni som bryr ert tillräckligt för att lämna ett tassavtryck -ni betyder skitmycket! Det är bland annat det som får mig att kämpa vidare just nu! Vad vore människan utan människan?

TACK!

Är så jäkla deprimerad ikväll. Suttit o gråtit i soffan så snor & tårar forsat  

Är faktiskt riktigt ledsen över att det inte blev nåt med killen det var på gång med. Det såg så bra ut! Han var gullig, uppmärksam och verkade intresserad. Och jag Var intresserad! Nää, vilken dag det varit! Blev dessutom ju mycket sämre gen! –när ska den här idiot-värken i halsenoch öronen gå över? 2 VECKOR utan att blir ett dugg bättre! Hur kan det bli så? Och så har det hållit på sen december, blivit lite bättre ett par, 3 dagar och sen sämre igen. Ok, jag har inte varit på topp humörmässigt direkt, men man behöver väl inte åka på varenda j-a virus för det. Har ögonfluss som inte vill ge sig också. Gnäll gnäll...

   Har tappat smaken sen ett par dar också, det är så himla trist. En kompis sa "Men du som vill gå ner lite i vikt! Vad bra!" Men det gynnar inte ämnesomsättningen att sluta äta, det vet jag efter mina år som ätstörd. Men det enda som går ner är typ nyponsoppa och macka. 

Det var också en av de jobbiga sakerna som kom med osäkerheten på killen -att jag blir viktfixerad igen. Som idag, när jag tänkte att jag kunde köpa en lite glass för att lena halsen och pigga upp mig när veckan har varit så Blä –då kommer de kritiska tankarna ”Gud, vad patetiskt! Är det det roligaste du har? Du måste sluta äta sånt! Du måste gå ner i vikt!! Han ville inte ha dig för att du är för fet! Kolla in den där Ändan!! Han Kanske kommer vilja ha dig igen om du går ner och tränar järnet NU!”  --men då blir det kortslutning i huvudet och jag orkar ingenting och kan inte tänka alls. Skiter i allt och kan inte ens fatta beslut om kvällsmaten ens. Fick bli Kelda-soppa. Som vanligt.

Och Knyttet satt och tuggade på en brödkant när jag gjorde välling och skrek till och började gråta. Jag tog upp det och tänkte att det nog bitit sig, men sen vart jag orolig för att det skulle fått i sig en glasbit eller liknande –sånt händer ju –det har man ju hört om! Kunde inte släppa tanken, men det var så trött, ville inte in i upplysta badrummet för att kolla munnen, ville ha välling och sova.Sen när det somnat hostade det flera gånger och gnällde och vaknade flera gånger…    

Men det kanske bara är att det inte är friskt än? Eller att det bet sig? Är det bara jag som får för mig såna där saker?   

Nä, måste sova nu. Försöka bli frisk. Godnatt alla!