Jag sörjer det som inte blev. Samtidigt som jag längtar efter att gå vidare. Längtar efter kärlek och lugn i själ och hjärta samtidigt som det fortfarande gör ont att tänka på drömmarna jag hade i mitt förra förhållande. Jag älskade ju honom, valde att försöka få barn med honom. I början vill man så gärna se det goda, och blunda för varningssignaler. Drömde om det klassiska, hus och det... Det kommer inte att bli så. Med honom. Ser på Knyttet och det är likt honom på många sätt, så vackra ögon. Ibland känns det lugnt i mig, och jag tänker att vad fint att han har en pappa som är närvarande och älskar honom, och att han längtar efter sin pappa. Men ibland är det jobbigt att han längtar efter sin pappa. Han var ju inte snäll mot Mig. Om han bara inte varit så elak och så aggressiv. Känner mig skygg och rädd inuti. Samtidigt lyckades han inte kuva my spirit helt, jag vågar ibland hoppas och drömma om kärlek och en solbelyst gräsmatta. Och jag försökte stå på mig. Och jag slog tillbaka.

Men det var inte ett hem för ett litet Knytt att växa upp i. Hoppas det får det bättre nu. Hoppas det blir ett bra hem hos pappan även om han skulle fortsätta med Ms Drunk/Smoke/Selfabsorbed...  

Men jag släpper det för nu.

Nu ska jag drömma om Knyttet, Kärlek och Sol